malinbroberg,

---

Idag har varit en bra dag. Hade träning i skolan först sen åkte alla vi tjejer till skeppsbron för att gå på ett musseum med vår estetiska verksamhet, vi tog djurgårdsfärjan, jag och anna satt och drömde oss bort. Vi fantiserade om hur mycket vi skulle åka den nya Insane som har kommit till grönan. Jag blir barn pånytt när jag pratar om karuseller, hur kul som hells. Iaf när jag satt på tåget påväg till väsby för att åka och möta upp sandra och sandra för att sedan ta oss till napprapaten så kom en låt upp på min Ipod och tankarna började flöda..

Jag tänkte på det här med vänner. Så mycket vänner man haft under sin uppväxt. Hur mycket nya människor jag lärt känna. Människor som har kommit in som en varm vårvind i mitt liv för att sedan försvinna och det försvunnandet har varit som den där rysningen man får på vintern när det är riktigt ruggigt kallt. När man va liten så "hatade" man vissa människor, och sen när man växer upp så umgås man med de människorna och ser hur mycket man har gemensamt?

När det gäller mig så har jag "flyttat" runt rätt så mycke som liten. Pga min fotboll så har jag lärt känna nya människor nästan hela tiden. När jag bytt lag, när jag haft upplandsträningar, där man samlar upplands bästa 90or. Alla läger man varit på, de människor man lärt känna där. Sen då? Allt började när jag "lämnade" Märsta ett år för att spela med BSK, då "lämnade" jag mina vänner här, lärde känna nytt folk, sen böt jag till Uppsala, för att jag böt till Bälinge, därefter böt jag skola så då "lämnade" jag de vänner jag lärt känna i BSK. Jag va i Bälinge i sammanlagt 3 år tror jag, och gick i skolan i ett och ett halvt år och i min förra skola lärde jag känna en massa människor, genom skolan och fenom fotbollen, i min förra skola kände alla alla, på den här tiden umicks jag nästan aldrig med någon i Märsta, höll bara kontakten med vissa,och sen då.. Jo jag böt till Bajen, så fick byta skola.. Igen. Då böt jag till den skola jag är på idag, Walthers, har återigen lärt känna nya människor som stormat in i mitt liv som jag är tacksam för, tjejerna i klassen är helt otroliga. Nudå? Jo nu har jag bytt till BSK igen, närmre hem och har "lämnat" Bajen och de människor jag lärde känna där, vissa saknar jag mer och vissa kom jag närmre, vad händer sendå, man tappar kontakten som alltid. Har även hittat tillbaka till vänner från Märsta som jag umgåtts med förut eller med människor jag inte umgåtts med förut, men jag har även mist några. Sånt hör till livet. Man märker hur folk beter sig mot en och i ens omgivning och ibland får man välja att kapa vissa band.

Det jag ville komma till var, människor kommer in i ens liv och människor går. Alla dom människor man lär känna stannar alltså inte i ens liv som man tror att vissa ska göra. Alla tappar vi ibland kontakten med folk men man märker också vilka vänner som alltså är riktiga vänner, vänner som är värda att ha livet ut. Det tråkiga är att en del människor man varit väldigt nära med bara försvinner. Ibland pågrund av en händelse eller pågrund av att man glider isär.

Vänner behöver vi alla för att klara oss igenom dagen, för att klara oss igenom jobbiga saker. Vänner finns inte bara för att man ska kunna ha någon att umgås med, någon att festa med, det är det enda man tänker på nuförtiden. En riktig vän är en människa som betyder något i ens liv. Det finns männskor man bara kallar vänner, dom är inte mindre värda bara för det, men när man har en riktig vän, då finns man där för varandra hela tiden, man behöver inte höra av sig varje kvart, man behöver inte känna att det är jobbigt att blotta sitt hjärta för den personen, man kan vara med varandra och sitta tysta utan att det blir en pinsam tyst stund, man kan skrika på varandra med stora bokstäver och någon sekund senare skrattar man åt det och allt är som vanligt, man behöver inte bekräfta hur mycket man älskar den personen, hur myket man tycker om att ha den personen i ens närhet. Det vet man. Utan bekräftelse.

---