malinbroberg,

Så många funderingar här i livet, varför funkar saker och ting som det ska? vad är rätt och vad är fel? jag har så mycket frågor men svaren räcker inte till.. Alla är vi olika och alla har vi olika klädstilar, hur tänker folk när dom klär på sig innan man går ut? Vill man sticka ut i mängden eller vill man bara klä sig så odiskret som möjligt för att folk inte ska lägga märke till hur man ser ut.. Så många unga människor som har det svårt i sina familjer, så mycket våld som sker i vårat samhälle, hur ska allt sluta? Vänner skaffar man, vänner förlorar man. Det är så mycket ytlighet i dagens umgängen. Alla känner igen det här så det är inget påhitt. Folk säger att man betyder mest av alla och att man aldrig kommer släppa personen.. Men nästan alla personer sviker. Förr eller senare.

Det är därför jag aldrig velat ha umgängen som jag bara umgås med. Jag har vänner lite här och var, och nej det ska inte låta som jag skryter för så är det absolut inte. Men när stunden väl är kommen så märker man verkligen vilka vänner som betyder och vilka som är äkta. Man har vänner som man umgås med sen pratar man inte på ett bra tag men när man väl tar upp kontakten igen så är det som om man träffades igår, det blir aldrig en pinsam stund, det blir aldrig tyst och blir det tyst så blir det skönt tyst, man tänker inte på vad ska jag säga utan man kan känna sig trygg i den situationen..

Jag är verkligen rädd för döden. Döden är något fint när tiden väl är kommen. Men för mig är det en stor skräck. Så fort jag tänker på att inte finnas längre, att ligga begraven utan att veta att man inte finns, kommer det bli helt svart? Kommer jag bli en ny människa? Kommer jag leva vidare som en ande, som ett djur, som en vattendroppe, kommer man någonsin kunna finna svar.. Den frågan gör mig rädd, den gör så att jag får gåshud. Varför finns jag? Varför finns du? Varför finns vi? Alla dessa funderingar åker runt i mitt huvud hela tiden. Varför ser vi ut som vi gör? Vad är meningen med livet?

En känsla. En känsla kan vara mycket. En glädjande känsla, en hemsk känsla. En sak som berör mig är känslan mellan två personer. När man ser dom tillsammans och att man ser hur mycket dom älskar varandra, hur dom trivs tillsammans, hur dom avgudar varandra, det är vackert att se. En blick, en människas blick kan säga mer än tusen ord. Jag älskar den där blicken man får av den man älskar som verkligen bevisar att man är värd någonting, att det är just mig personen älskar, mig den avgudar, det skulle för mig kunna vara livet. Kan allting i livet vara enkelt och vackert.

Nästan alla människor äger en mp3,ipod etc. Nästan alla sitter på tunnelbanan, pendeln, bussen och lyssnar på musik. Att sitta med sin ipod medans man färdas från ett ställe till ett annat kan vara det mest underbaraste som finns. En låt, en melodi, en text nästan alla har minnen till en del låtar, man får flashbacks på hur tiden var då, vad man gjorde just denna stund, hur man mådde, vilka man umgicks med, sin stora kärlek, ja nästan allting. Musik får en att verkligen tänka tillbaka på tiden som var. Låtar kan få en att bli ledsen, nere, deprimerad. Är man i en deppig period så dunkar sorgsna låtar ut ur ens högtalare, det är väl inte det bästa men ibland är det så skönt att gråta ut tills tårarna inte kommer ner från kinden längre.

Alla frågor och svar i livet kommer aldrig ta slut, och mina funderingar blir bara fler och fler..