är det nu jag blir hel igen?
Vår vänskap är av den mest komplicerade typen(Jag hoppas du läser det här), har alltid varit och kommer förbli så. Men det hindrar aldrig oss ifrån att känna den där saknaden som vi gör. Vi har båda försökt lura oss själva att vi inte vill sakna, vi vill sakna men för att försöka behålla en liten del av sin stolthet.. Vi har känt varandra så otroligt länge och det finns ingen vän som dig eller någon vänskap som den du och jag delar. Vi har tappat varandra på vägen ett flertal gånger men vi hittar alltid tillbaka, förr eller senare. Det är vad jag kallar äkta vänskap. Du är människan jag behöver i mitt liv. Alla minnen och alla saker vi sagt, allt vi delat, allt det finns kvar och du är en person som jag vill ha vid min sida tills dagen min kropp och själ inte orkar mer, förstår du det? Dina ord till mig idag, du förstår inte hur mycket dom betydde för mig. För som vi har försökt utan resultat så känns det som om det håller på att bli bra. Delen som har fattats i mig, som har jagat mig dag in och dag ut i det omedvetna börjar äntligen falla på plats. Vi har gått igenom så himla mycket, medgångar samt motgångar och vi har alltid tagit oss igenom dom tillsammans. Jag längtar efter min allra bästa vän, min enda RIKTIGA vän, jag saknar att ha dig vid min sida, att prata varannan minut, hundratusen gånger om dygnet. Jag saknar våra galna ideér, våra myskvällar. Jag saknar oss, vår tid. Jag hoppas och ber nu att vi kan finna varandra igen, på riktigt och inte för en period. Du och jag har varit i perioder, men vi hittar alltid tillbaka och det är ett tecken på att det är meningen att du och jag ska dela ett liv, dela minnen. Jag kan helt enkelt inte vara utan dig och jag är så oerhört glad att du själv vågat bevisa för dig själv att du känner så, för jag har levt som instängd, försökt visa att livet är en dans på rosor och att allt är toppen, men nu kom det, det som vi båda fruktat. Sanningen. Att det verkligen är du&jag. Snälla, lämna mig aldrig igen för jag klarar inte av att bli besviken och ledsen en gång till, man klarar av mycket men tillslut tar det emot, man bryts ner och allt faller samman, så snälla lämna mig inte!
Mina favorit minnen är minnena med dig!
Kommentarer
Trackback
