hold your head up

I fredags när jag jobbade på NYPE så kom amanda, en tjej som jag inte träffat förut utan som bara varit ett bekant ansiket sen en kort tid tillbaka. Vi pratade lite på den berömda facebook chatten och bestämde oss för att hon skulle dyka upp just då. Det var hon, maria, pauline och jag som umgicks den kvällen och när frugis skulle ut och flytta bilen som stod i en fel zon haha så kul, då passade jag och amanda på att delvis gå till ladys room och även prata lite. Det var som om du var jag och som att jag var du, det var lite läskigt men vi förstod varandra så mycket. En sån känsla är läskig men ändå underbar.

Att träffa en människa för första gången på det sättet, och bara känna hur lika man är varandra, att man har samma värderingar och tankar, det får en att våga blicka frammåt. Våga försöka, våga tro och våga utmana. Man känner sig inte ensam. Man kan vara omringad av en massa nära och kära men man kan ändå känna sig ensam för att man har vissa värderingar och funderingar kring livet som folk inte förstår sig på, eller som man är ensam om att tycka. Då känns det som en lättnad att träffa en annan människa som känner precis samma sak.



Som Du skrev till mig "Det kom ut någonting bra från det här med... Och det var du" Livet är alltid en överraskning och vi människor är så snabba på att dömma innan vi ens vet någonting om situationer eller människor. Men tack verkligen, det här kommer utvecklas till någonting bra!



Kommentarer
Postat av: amanda

<3!

2009-10-18 @ 22:55:17
URL: http://oblyg.blogg,se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0